we♥it

 

katter.

 

Har lämnat barnen hos dagmammorna så nu ligger jag och myser med den här mysiga hårbollen, Texas.
Texas är 3,5 år och verkligen världens mysigaste katt. Han följer med oss vart vi än ska. Går vi till lekplatsen följer han med, leker när vi är där och går med oss hem sen. Han följer med mig ner när jag lämnar barnen, väntar utanför och går med mig hem. Jag har alltid varit hundmänniska och trodde jag aldrig skulle skaffa katt, men sen efter vi fått honom så är jag helt såld. Han är som mitt barn, och det trodde jag aldrig att jag skulle säga om en katt. Men kanske det är så för han är lite som en hund. Han är så cool, han bara finns, han bara lunkar här hemma och bestämmer själv när han vill gosa.
Sen har vi en annan katt, Dallas. Men med honom har det inte alls klickat med, och det får jag lite dåligt samvete över. Dallas är överallt, han pratar hela tiden, han är 1,5 år men är fortfarande som en kattunge. Kan inte leva med honom, men kan inte leva utan honom. Han är liksom både jobbig och go och som man snubblar över exakt hela tiden för han ska springa vid fötterna vart man än ska.

professorn Olle.

 
 

Tog bilder på olle idag och precis när han tröttnat ser jag att jag har helt fel inställning på kameran. Suck! Tänkte förstärka hans professorlook med en bok ;)
 
Idag har jag inte gjort ett skit, lite vardagliga hushållssysslor, men inget att skryta över direkt. 
Och nu sitter jag faktiskt i skrivandents stund och tittar ut genom fönstret och ser väldigt tydligt att fönstrena behöver tvättas. Inte lite smutsiga! Så det ska jag sysselsätta mig med nu, medans solen fortfarande ligger på.
 
Skriver nog sen igen ;)

Diabetes = bajs!

 
Jag brukar inte vara den som är den, och jag tycker heller inte synd om mig själv. jag har alltid försökt att inte glra min diabetes till ett problem. Den finns där, så vad göra liksom? Vill börja med att understryka det från start, men nu är jag så jävla trött på skiten.
Jag har fått höra sen jag fick diabetes att man kan leva helt normalt, så länge man sköter sig och tar sina sprutor så finns det inga hinder. Det håller jag förvisso med om, förutom att en normal människa tar inte 5-6 sprutor dagligen, och sticker sig i fingret tills fingertopparna ser ut som nåldynor. Men i övrigt lever jag ju helt normalt. Min förra läkare sa att alla borde leva som en diabtiker. Alltså att äta regelbundet, allsidig kost, inga sötsaker och motionera. Men det var lite ot.
 
Det jag nu är så jävla trött på, som blev droppen över bägaren, är att jag nu försökt fått mitt körkortslämp i 8 månader! Jag har varit hos min läkare tre gånger för att jag inte fått alla papper från transportstyrelsen på en och samma gång. Nu har jag även fått ett annat papper som ska skrivas under av en läkare specialiserad på ögonsjukdomar. Jag ringde då ögonmottagningen (vem annars liksom?!) och hon som jag fick prata med svarar "Nej, detta kan vi inte hjälpa dig med. Du får söka privat" Jag blev helt ställt och började undra om jag verkligen är den enda människan som har diabetes och försöker få ett förbannat lämplighetsintyg för körkort. Hon måste väl pratat med fler diabetiker. Eller så kanske det var hennes första dag på jobbet. Teorirer kan bli många när man börjar tänka och försöka förstå varför man inte får någon hjälp. Jag stod still. Ringde min diabetessköterska och berättade vad jag fått för svar och hon blev helt ställd. Hon gjorde det hon kunde och skrev en lapp till min läkare om att jag behövde en remiss till ögon, för ögonfoto och att jag behövde träffa en ögonläkare asap. Ytterligare ett exempel på när "den lilla människan" ber om hjälp och det blir en ekonomisk fråga. Att man måste behöva gå omvägar. Tror det börjar bli mer av en regel än ett undantag.
 
Jag är så trött nu. Ibland tänker jag att jag struntar i körkortet. Men nej! Jag har ju för fasiken skrivit in mig på körskolan. Vi har ju redan köpt tio körlektioner + fullständig teoriutbildning.
Jag ska inte ge mig, även om det lockar. Men varför kan inte vissa saker underlättas? Transportstyrelsen kan väl skicka ut alla papper på en och samma gång? Dom kan väl ligga ihopbuntade i en pärm avsedd till diabetiker så behöver dom knappt tänka när dom skickar ut dom. Allt finns där. Men det kanske är en ekonomisk fråga även där? Men det sparar dom nog snabbt ihop på all porto dom då sparar in. Och för att inte prata om vilken tjänst dom skulle göra för miljön.
Och jag ska väl bara kunna ringa ögonmottagningen och be om hjälp? Jag är övertygad om att jag inte är den första eller sista diabetikern som ringer dit. Men man behöver väl remisser till allt nu för tiden.
 
Jag önskar att diabetes fick diabetes och tvingas ta sprutor resten av livet. Karma hade jag sagt då, din energiutsugande jävla sjukdom. DÖ!!!
 
 

min drömresa.


 
 

Min drömresa nummer ett, och har varit sen jag var typ 12, är en 16-dagars safari i Kenya. Får jag någon gång med Mattias på detta kommer kalaset gå på 50.598 kr, för bara oss två. Då ingår flyg, hotell, inträden, måltider, provsmakningar och en reseledare.
 
Jag tror inte jag behöver förklara varför just denna resa är drömmen. Jag låter bilderna tala för sig.
 
Bilderna är från temaresor.se
 

i torsdags.

 
 

Har ju glömt att visa dessa bilder från i torsdags, på Olles två-årsdag. Eftersom vi hade det stora kalaset i helgen så blev det ju inget jättefirande i torsdags, men klaaaart min lillkille skulle ha tårta och få blåsa ut ljus! Och presenter fick han också! Det blev en mysig eftermiddag med familjen ♥
 
Tårtan blev som den blev, haha, jag hade inget potatismjöl hemma så jag testade att göra en tårtbotten utan. Det blev typ en enda smulhög. Men efter lite lappande och trixande gick det ändå, och tårtan med bananfyllning blev god. Så låt er ej luras av dess utseende. Den är charmig ;)
 
Idag är barnen hos dagmammorna. För några veckor sen slutade jag att köra Olle i vagnen ner dit, så han får gå. Det går superbra, förutom att han måste studera varenda grej som ligger på marken. Nu när hösten är här ligger det ju en och annan grej på marken också, men vi kommer fram och det är det viktigaste.
Nu ska jag dammsuga, sen ska jag ta en tur ut till mormor och morfar. Ha en bra dag!

dagens instagram och lite tankar.

Olle pratade med momma imorse i min super hightech-mobil. Min andra telefon har gått sönder. RIP
 
 
Sen gick vi bort till mamma/mormor och har bara hängt där hela dagen.
 
Sen gick Olle och jag och hälsade på Selmis. Svea stannade kvar hos mormor. Det var inte lika jobbigt att vara där idag, idag var även första gånge jag inte grät när jag var där. Jag och Olle hade det bara mysigt, ryckt bort lite gräs som vuxit över, sopade bort löv och nu är jag redo att fixa det höstfint där. Gosedjuren är kvar sen begravningen, dom ser allt annat än roliga ut men jag har verkligen inte mage att slänga dom. Men om det ska bli fint kan dom nog heller inte vara kvar??! Den som Olle håller i har Svea gett till Selma. Det var från början en rosa, rund igelkott som det stod "i love you" på magen. Nu är den vit, hård och smutsig. Men det blir så sentimentalt, det är ju ändå Svea som valt ut den helt själv till henne. Men sen o andra sidan kanske hon och Olle nu kan få välja ut något nytt till Selma? Fyy, vad jobbigt det är. Det är ju bara gosedjur! Fast ändå inte.
 
Hoppas ni har haft en bra start på veckan!!

söndag.

Smilgroparna ♥
 
ååå gud i himmel o pannkaka, vad jag är trött! Precis sovit på soffan, somnade i världens mest obekväma ställning och jag vaknade inte piggare direkt. Det enda som den där sovstunden resulterade i är väl förmodligen att jag kommer ha problem att somna sen. Meeen vad gör väl det, idag är det sons of anarchy. Som vi har väntat!!
 
Idag har jag för övrigt storstädat. tvättat alla köksluckor, dammsugit, skurat alla golv osv osv osv i all oändlighet kändes det som.
Ha en fin kväll!

ny design.

 
 
Ny design igen, ville ha en ljus och fräsch. För att se den kanske ni behöver uppdatera sidan. Satt uppe till sent inatt, vilket inte alls var meningen. Jag skulle ju lägga mig tidigt! Så jäkla korkat när man vet att man har barn som gärna går upp halv sju-sju.
 

Svea lekte fotograf häromkvällen och tog den här bilden på mig. Plus 76 stycken till.

appropå kreativitet.

Jaa, appropå förra inlägget om utlopp för sin kreativa sida kom jag att tänka på tidigare i somras, när jag bara "slängde ihop" en sittbänk till framsidan. Jag skriver slängde ihop, för det var nästan så. Jag hade sökt på nätet efter bänkar men hittade inte många, och när jag väl vill ha nått så måste jag ha helst igår. Jag fick då snilleblixten att bygga en själv. Vi hade virke kvar efter vi byggt staketet till trallen, så jag måttade, sågade och skruvade. Jag har inte snickrat något sen i åttan på högstadiet, jag har aldrig hållt i en skruvdragare och jag stod och kliade mig i huvudet ett antal gånger, men efter några timmar var jag klar och nått så stolt över mig själv faktiskt. Jag får tacka min rastlöshet och beslutsamhet, och otålighet till att vänta. "Den som väntar på något gott väntar alltid för länge" är en ganska bra beskrivning.
 
Här hade jag sågat ur delarna och lagt upp. Bara att skruva ihop nu då. Om jag bara hade haft skruvdragare och skruv. haha. Ja, jag är så otålig så jag tom. börjar innan jag vet hur jag ska få ihop det. Tur att min morfar kom efter ett samtal och lämnade det jag behövde.
 
Och sen gick det i ett. såga såga, borra borra, svettas svettas!!! 
 
 
Sen målades den vit och fick en självklar plats på framsidan. Nu kom även mormor och morfar tillbaka för att hämta grejerna jag lånade, och dom blev nog chockade, haha.
Jag kan om jag vill, bannemig :) Sen kanske denna bänk är ett helgerån för en snickare, men va sjutton.

kalas.

Idag har vi haft kalas för våran två-åring, och ett väldigt lyckat sådant. Jag stressar alltid sönder mig och springer runt som en yr höna timmarna innan och tror att allt kommer bli skit, men så blir det ändå bra i slutendan. Jag är så självkritisk. Tack till alla som kom! Vi är så glada i er och hoppas ni hade en trevlig stund hos oss!
Nu ska jag snart gå o lägga mig. Är så himla trött, kan inte ens tänka klart.
 
Så här blev Olles tårta. Slutresultatet blev inte som planerat. Traktorn kom aldrig med, den blev för tung när den torkat men det blev allt bra ändå. Jag är väldigt grön när det gäller tårtor, har kanske gjort fem innan, men övning ger färdighet och jag tycker ju att det är sååå kul så en tårtkurs vore på sin plats för att kunna utvecklas.
 
Närbild på blommorna som jag gjorde för hand, då jag inte äger en enda utstansare. Men det gick finfint ändå, en får använda fantasin. Jag har märkt att jag mår som bäst när jag mår utlopp för min kreativitet. Om det så är att göra naglar, baka eller bygga en bänk. jag vill skapa.
Gjorde vimplar till tårtan av en tapet jag hitta ihoprullad nere i källaren.
 
 
 
 
...och lite annat smått och gott.
 
Hoppas ni haft en fin lördag!

Olle fyller två!

Samma dag som vi kom hem från bb, och han fick sova hemma i sin säng för första gången. Och dom där goooaaa kinderna.
 
Jag ville aldrig lägga honom ifrån mig.
 
 
 
för två år sen idag åkte vi till förlossningen på näl, alldeles spända, taggade och förväntansfulla för nu visste vi att vi snart skulle få träffa våran bebis. Vi visste att det var en Olle, men vem var han? Jag blev igångsatt, förlossningen var igång, värkar kom och gick, vattenavgång, jobbigt, ont och plopp, kl 20.30 var han ute. Han skrek, och såg ut som en liten groda (världens kortaste förlossningsberättelse??)  Han var så liten, liten, liten, och det sa jag många gånger till Mattias. Sen la dom honom på vågen. 4050 gram. Neeeej, vänta nu här, nu ljuger du, han är ju pytte! Ville jag säga till barnmorskan, men istället nickade jag bara.
 
Det finns ingenting jag kan skriva egentligen, för alla försök till ord, meningar, formuleringar kommer låta så fjuttigt i jämförelse med min kärlek till min son. Han är min lilla plutt, min bebis, min solstråle, min lycka, min värld, mitt allt. Det finns ingen som honom.
 
Idag fyller världens finaste Olle två år!

MUUUUUU!

 
Tror ni att jag la mig och vila eller? Nixpix, att det ska vara så jädra svårt att ta det lite lugnt ibland. Jag gjorde istället den andra dekorationen till olles tårta. Visst blev kossan söt? Gjord i sockerpasta.
Nu har jag iaf applicerat mig själv i soffan. konstigt vore det väl annars, det är ju idol!

nyfriserad.

 
 
En nyklippt Olle idag.
 
Usch och fy vad förskyld jag börjar bli nu. Blir värre och värre, nu har jag ont i hela kroppen. Känner mig febrig. Tanken var att jag skulle göra massa idag, men har bara hunnit att plocka undan, dammsugit och bakat morotskaksmuffins. Skulle bakat tårtbotten också och handlat till fyllningen plus marsipan, men det får jag ta imorgon istället.
 
Nu ska jag lägga mig i fosterställning i soffan och tycka synd om mig själv. För ni ska veta att när jag är förskyld, då är jag riktigt förskyld ;)

gårdagens insta.

Vinkade hejdå till syrran och pappa i fönstret. Han frågade sen efter Svea hela dagen. Han är verkligen inte van att vara utan henne, hon är hans trygghet på ett sätt. Vill alltid sitta nära henne, ska han gå någonstans så säger han att hon ska komma med osv osv. Svea har verkligen anammat storasysterskapet på bästa sätt och det känner Olle av. Och sen så är Svea väldigt omhändertagande som person.
 
Men även om han saknade Svea så kan allt morsan också vara rolig att busa med. Mammas pojk som mer än gärna sitter och kramas och pussas.
 
Så här såg jag ut igår. Älskar höstkläder. Älskar vädret som det är nu. Vill inte att det ska bli kallare! Och vill verkligen inte ha snö! usch och fy.
Idag ser jag dock inte ut så här. Är trött, har ont i halsen och huvudet. Nu sitter jag vid köksbordet med skitit hår, pyjamas och ett väldigt trött ansiktsuttryck.
Försöker samla energi till att plocka undan och dammsuga. Men det bästa är nog bara att dra på musik och sätta igång.
 
Ha en bra dag! (ni hittar mig på ig på msiljeholm)

säng.

 
 
 
Min mormor och morfar kom hit med den här fantastiska sängen igår till Olle. Jag verkligen älskar den, och pricken över i:t är Olles filt han fick i doppresent.
Uppe i fönstret ser ni även olles nya skjorta och fluga, från Zara såklart.
 
Idag är det förresten bara bullen och jag som är hemma. Han är för sjuk för dagis, meeen för pigg för att vara hemma. Vad göra? Nu är mamma här och håller oss sällskap, och jag fixar lunch.
 
Ha en bra tisdag, vänner!

Han heter Olle.

 
På torsdag fyller denna underbaring 2 år! Det känns helt knäppt. När vi låg på förlossningen efter vi förlorat Selma så sa Mattias att vi skulle vara tillbaka inom två år. Då ville jag mest strypa honom för jag tyckte att två år lät så fruktansvärt långt bort. Mattias hade nästan rätt, för efter 1 år och 4 månader var vi tillbaka på förlossningen och fick äntligen träffa vår älskade fina lilla bebis. Och NU har två år snart gått, och dessa två år har ju rusat förbi.
Jag är verkligen smockfylld av kärlek till den här människan. Han ger mig så mycket att jag nästan får dåligt samvete och mina ögon tåras när jag skriver det. Han försöker inte ens, han är bara Olle och det räcker och blir över. Han är så glad i livet, så trygg, social och så rolig. Han skrattar, pratar, hoppar och stojar och hela jag värms av tanken på hur fantastisk han är. Han hälsar på alla vi möter, och jag har blivit en sån morsa som ler så där äckligt belåtet när han gör det.
Han är så himla himla oförstörd av världen än så länge, och min beskyddarinstinkt vill bara låsa fast honom i min famn så han alltid kommer vara det. Men det vet vi alla att det inte kommer gå (även om jag kommer försöka) han kommer växa upp, och då hoppas jag att jag har gjort ett sånt bra jobb som mamma att han då är killen han är nu. Livsglad, generös, nyfiken, snäll och alldeles alldeles underbar.
 
Jag älskar dig mer än vad det finns droppar i världens alla hav. Mer än vad det finns sandkorn i öknen. Mer än vad det finns bokstäver i alla böcker i världen. Mer än vad det finns stjärnor på himmelen. Jag älskar dig från månen och tillbaka om och om och om och om igen...

måndag.

 
 
 
Slapp måndag idag. Olle är förskyld, dock fortfarande vid väldigt gott mod men valde ändå att ta det lugnt hemma idag så det inte blir värre än en snorig näsa. Själv drog jag på mig kläderna som låg högst upp i högen på sovrumsgolvet. Nu sover bullen och Svea kollar barnkanalen, men ska nog ta fram penslar, vattenfärg och papper
alldeles strax så hon får någon form av stimulans och aktivitet idag. Tar nog med henne på en promenad till affären sen också för att köpa mjöl sen när Mattias kommer hem. Tänkte göra tårtbotten idag. Hade även tänkt mig en städdag idag, men jag finner inte riktigt energin.
Gud, jag bara sladdrar. Jag lever iaf, och nu vet ni det :)
Ha en fin måndag!

RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!