Jag brukar inte vara den som är den, och jag tycker heller inte synd om mig själv. jag har alltid försökt att inte glra min diabetes till ett problem. Den finns där, så vad göra liksom? Vill börja med att understryka det från start, men nu är jag så jävla trött på skiten.

Jag har fått höra sen jag fick diabetes att man kan leva helt normalt, så länge man sköter sig och tar sina sprutor så finns det inga hinder. Det håller jag förvisso med om, förutom att en normal människa tar inte 5-6 sprutor dagligen, och sticker sig i fingret tills fingertopparna ser ut som nåldynor. Men i övrigt lever jag ju helt normalt. Min förra läkare sa att alla borde leva som en diabtiker. Alltså att äta regelbundet, allsidig kost, inga sötsaker och motionera. Men det var lite ot.

 

Det jag nu är så jävla trött på, som blev droppen över bägaren, är att jag nu försökt fått mitt körkortslämp i 8 månader! Jag har varit hos min läkare tre gånger för att jag inte fått alla papper från transportstyrelsen på en och samma gång. Nu har jag även fått ett annat papper som ska skrivas under av en läkare specialiserad på ögonsjukdomar. Jag ringde då ögonmottagningen (vem annars liksom?!) och hon som jag fick prata med svarar "Nej, detta kan vi inte hjälpa dig med. Du får söka privat" Jag blev helt ställt och började undra om jag verkligen är den enda människan som har diabetes och försöker få ett förbannat lämplighetsintyg för körkort. Hon måste väl pratat med fler diabetiker. Eller så kanske det var hennes första dag på jobbet. Teorirer kan bli många när man börjar tänka och försöka förstå varför man inte får någon hjälp. Jag stod still. Ringde min diabetessköterska och berättade vad jag fått för svar och hon blev helt ställd. Hon gjorde det hon kunde och skrev en lapp till min läkare om att jag behövde en remiss till ögon, för ögonfoto och att jag behövde träffa en ögonläkare asap. Ytterligare ett exempel på när "den lilla människan" ber om hjälp och det blir en ekonomisk fråga. Att man måste behöva gå omvägar. Tror det börjar bli mer av en regel än ett undantag.

 

Jag är så trött nu. Ibland tänker jag att jag struntar i körkortet. Men nej! Jag har ju för fasiken skrivit in mig på körskolan. Vi har ju redan köpt tio körlektioner + fullständig teoriutbildning.

Jag ska inte ge mig, även om det lockar. Men varför kan inte vissa saker underlättas? Transportstyrelsen kan väl skicka ut alla papper på en och samma gång? Dom kan väl ligga ihopbuntade i en pärm avsedd till diabetiker så behöver dom knappt tänka när dom skickar ut dom. Allt finns där. Men det kanske är en ekonomisk fråga även där? Men det sparar dom nog snabbt ihop på all porto dom då sparar in. Och för att inte prata om vilken tjänst dom skulle göra för miljön.

Och jag ska väl bara kunna ringa ögonmottagningen och be om hjälp? Jag är övertygad om att jag inte är den första eller sista diabetikern som ringer dit. Men man behöver väl remisser till allt nu för tiden.