Svea i magen.

Hittade den här bilden från när jag var gravid med Svea i vecka 31. Jag verkligen inte stor med Svea, gick bara upp 8 kilo (med Selma 11 kilo och olle 18 kilo, så jag vågar inte bli gravid igen haha). Alla trodde det skulle komma ut en liten 2kilos-bebis. Men tji fick dom när det entrade en liten klump på 3690 gram, grymtandes som en liten griseknoe, min lilla plutt. Snart 5½ år gammal. Vart har åren tagit vägen? Jag har typ varit gravid sen Svea var 1½ år till hon var 3 år och fyra månader. Tycker det är lite sorgligt på något sätt. Kan inte sätta ord på varför.
lIdag har vi haft en lugn dag inne. Har varit så dåligt och grått väder. Imorgon ska jag unna mig lite feel-good-shopping!
 
Här är hon alldeles ny. Gud i himmel vilken jobbig och lite underbar omställning det där var. Att helt plötsligt ha en bebis som bestämde om man fick skita eller ej liksom.
 

professorn Olle.

 
 

Tog bilder på olle idag och precis när han tröttnat ser jag att jag har helt fel inställning på kameran. Suck! Tänkte förstärka hans professorlook med en bok ;)
 
Idag har jag inte gjort ett skit, lite vardagliga hushållssysslor, men inget att skryta över direkt. 
Och nu sitter jag faktiskt i skrivandents stund och tittar ut genom fönstret och ser väldigt tydligt att fönstrena behöver tvättas. Inte lite smutsiga! Så det ska jag sysselsätta mig med nu, medans solen fortfarande ligger på.
 
Skriver nog sen igen ;)

i torsdags.

 
 

Har ju glömt att visa dessa bilder från i torsdags, på Olles två-årsdag. Eftersom vi hade det stora kalaset i helgen så blev det ju inget jättefirande i torsdags, men klaaaart min lillkille skulle ha tårta och få blåsa ut ljus! Och presenter fick han också! Det blev en mysig eftermiddag med familjen ♥
 
Tårtan blev som den blev, haha, jag hade inget potatismjöl hemma så jag testade att göra en tårtbotten utan. Det blev typ en enda smulhög. Men efter lite lappande och trixande gick det ändå, och tårtan med bananfyllning blev god. Så låt er ej luras av dess utseende. Den är charmig ;)
 
Idag är barnen hos dagmammorna. För några veckor sen slutade jag att köra Olle i vagnen ner dit, så han får gå. Det går superbra, förutom att han måste studera varenda grej som ligger på marken. Nu när hösten är här ligger det ju en och annan grej på marken också, men vi kommer fram och det är det viktigaste.
Nu ska jag dammsuga, sen ska jag ta en tur ut till mormor och morfar. Ha en bra dag!

söndag.

Smilgroparna ♥
 
ååå gud i himmel o pannkaka, vad jag är trött! Precis sovit på soffan, somnade i världens mest obekväma ställning och jag vaknade inte piggare direkt. Det enda som den där sovstunden resulterade i är väl förmodligen att jag kommer ha problem att somna sen. Meeen vad gör väl det, idag är det sons of anarchy. Som vi har väntat!!
 
Idag har jag för övrigt storstädat. tvättat alla köksluckor, dammsugit, skurat alla golv osv osv osv i all oändlighet kändes det som.
Ha en fin kväll!

Olle fyller två!

Samma dag som vi kom hem från bb, och han fick sova hemma i sin säng för första gången. Och dom där goooaaa kinderna.
 
Jag ville aldrig lägga honom ifrån mig.
 
 
 
för två år sen idag åkte vi till förlossningen på näl, alldeles spända, taggade och förväntansfulla för nu visste vi att vi snart skulle få träffa våran bebis. Vi visste att det var en Olle, men vem var han? Jag blev igångsatt, förlossningen var igång, värkar kom och gick, vattenavgång, jobbigt, ont och plopp, kl 20.30 var han ute. Han skrek, och såg ut som en liten groda (världens kortaste förlossningsberättelse??)  Han var så liten, liten, liten, och det sa jag många gånger till Mattias. Sen la dom honom på vågen. 4050 gram. Neeeej, vänta nu här, nu ljuger du, han är ju pytte! Ville jag säga till barnmorskan, men istället nickade jag bara.
 
Det finns ingenting jag kan skriva egentligen, för alla försök till ord, meningar, formuleringar kommer låta så fjuttigt i jämförelse med min kärlek till min son. Han är min lilla plutt, min bebis, min solstråle, min lycka, min värld, mitt allt. Det finns ingen som honom.
 
Idag fyller världens finaste Olle två år!

nyfriserad.

 
 
En nyklippt Olle idag.
 
Usch och fy vad förskyld jag börjar bli nu. Blir värre och värre, nu har jag ont i hela kroppen. Känner mig febrig. Tanken var att jag skulle göra massa idag, men har bara hunnit att plocka undan, dammsugit och bakat morotskaksmuffins. Skulle bakat tårtbotten också och handlat till fyllningen plus marsipan, men det får jag ta imorgon istället.
 
Nu ska jag lägga mig i fosterställning i soffan och tycka synd om mig själv. För ni ska veta att när jag är förskyld, då är jag riktigt förskyld ;)

Han heter Olle.

 
På torsdag fyller denna underbaring 2 år! Det känns helt knäppt. När vi låg på förlossningen efter vi förlorat Selma så sa Mattias att vi skulle vara tillbaka inom två år. Då ville jag mest strypa honom för jag tyckte att två år lät så fruktansvärt långt bort. Mattias hade nästan rätt, för efter 1 år och 4 månader var vi tillbaka på förlossningen och fick äntligen träffa vår älskade fina lilla bebis. Och NU har två år snart gått, och dessa två år har ju rusat förbi.
Jag är verkligen smockfylld av kärlek till den här människan. Han ger mig så mycket att jag nästan får dåligt samvete och mina ögon tåras när jag skriver det. Han försöker inte ens, han är bara Olle och det räcker och blir över. Han är så glad i livet, så trygg, social och så rolig. Han skrattar, pratar, hoppar och stojar och hela jag värms av tanken på hur fantastisk han är. Han hälsar på alla vi möter, och jag har blivit en sån morsa som ler så där äckligt belåtet när han gör det.
Han är så himla himla oförstörd av världen än så länge, och min beskyddarinstinkt vill bara låsa fast honom i min famn så han alltid kommer vara det. Men det vet vi alla att det inte kommer gå (även om jag kommer försöka) han kommer växa upp, och då hoppas jag att jag har gjort ett sånt bra jobb som mamma att han då är killen han är nu. Livsglad, generös, nyfiken, snäll och alldeles alldeles underbar.
 
Jag älskar dig mer än vad det finns droppar i världens alla hav. Mer än vad det finns sandkorn i öknen. Mer än vad det finns bokstäver i alla böcker i världen. Mer än vad det finns stjärnor på himmelen. Jag älskar dig från månen och tillbaka om och om och om och om igen...

Himmelens finnaste ängel.

Sitter ensam ikväll, och då tänker jag alltid för mycket. Tänker på vårsn fina, alldeles perfekta Selma som inte fick leva med oss. Som fick vingar och flytta upp till himlen. Jag  mår illa av blotta tanken på att våran bebis inte får vara hos oss. Det är så vidrigt och orättvist. Just nu sköljer bara allt över mig och jag vill bara tillbaka i tiden så jag får ha henne i famnen igen, krama henne, bara för en sekund. Hon var så himla söt och näpen, och alldeles alldeles tyst.
Hon fick aldrig ens se vilka hennes föräldrar var, vilka som pratat med henne alla dessa månader, vilka som klappat magen, skrattat och sjungt. Hon fick aldrig träffa hennes fantastiska storasyster, dom fick aldrig busa med varandra. Och det gör så jävla ont. Fortfarande.
Istället för en bebis fick vi en grav att ta hand om, och jag går inte ens dit! Fatta att jag inte ens kan gå dit, jag klarar fortfarande inte av det och jag känner mig som världens sämsta mamma när jag inte ens går till min dotters grav. Det ä¨r ju det minsta jag kan göra.
 
Jag minns när vi kistlade henne. När vi tog på henne de sötaste kläderna, och den ljuvligaste mössan med volanger som var på tok för stor. Vi hade tidigare den dagen valt kläder med omsorg, skönt skulle det vara, så det blev en underbar body och rosa små mysbyxor till, så hon fick sova gott. Köpte även en nalle och en snutte, som vi senare la ner i kistan med henne. Jag minns hur Mattias la snutten så omsorgsfullt så hon skulle ligga tryggt med den längs kinden. Jag minns att hon såg så rofylld ut, så tyst men ändå så bestämd. Den tjejen hade vi fått o göra med, det såg man.
 
Det är så många minnen som jag förträngt som bara kommer över mig nu. Jag kommer ihåg hur fruktansvärt det var att stänga kistlocket, när det skruvades ihop. Då visste jag att det var absolut sista gången jag fick se henne, sista gången jag fick ta på henne, hålla henne, beundra hennes små söta händer och fötter. Då förstod jag att hon aldrig kommer komma tillbaka till mig och att jag då kunde hålla mig på fötterna är fortfarande en gåta. Jag grät så mycket att jag inte ens kunde se.
 
Jag minns begravningen. Hur jag grät hejdlöst genom hela cermonin. Jag minns när prästen sa "Selma gillade tystnad och reagerade alltid när det blev lugn och ro, det har hennes föräldrar berättat" och det slog mig rakt i hjärtat. Svea var en sån solstråle och gick och delade ut näsdukar. Då var hon bara två år, lilla strumpan.
 
Fy, satan vad jag saknar dig. Det gör ont i varenda liten cell i kroppen när jag tänker på dig. det gör ont när jag blir påmind om att jag aldrig får se dig växa upp. Det gör ont för du aldrig fått leka jage med din syster, att jag aldrig får läsa en bok för dig, att jag aldrig får trösta dig, skratta med dig. Det gör ont för jag aldrig fick se dig krypa eller gå.
Det gör ont för att jag inte förstår.
Jag är så tacksam att jag fick dig. Jag älskar dig mer än vad någon någonsin kommer att förstå.
 

dagen.

Bullen i badet ikväll.

Hej och håå! Jag har verkligen inget av vett att skriva utan tänkte väl mest hoppa in här och säga hej! Idag har jag och Olle hängt hos min mormor och morfar. Svea har varit med Mattias på jobbet, dom hade käkat korv med bröd, åkt grävmaskin sen åkte dom och köpte ny crosshjälm till Svea, och ny skyddsjacka. Sen avslutade de jobbdagen med donken.
Hemma har vi mest hängt ute idag, sen när klockan närmade sig sju mutade jag in dom med ett bad. Funkar varje gång.
 
Skyddsjackan. Grymt bra! Mer skydd än så går ju knappast att få. Från 4speed.se

Ha en fortsatt mysig kväll!
 

kväll.

 

Jag är en riktigt kvällsmänniska. Och något jag verkligen uppskattar är kvällsmackan framför tvn i soffan med tända ljus. Sveriges äldsta 24åring? Som förresten snart blir 25! I oktober. Ett kvarts sekel. Jag gillar att bli äldre. Nu ialla fall :) 
Ha en mysig kväll!

kusinlek.

 
 
 
 
 
 
 
 Idag har min mamma, syster och hennes dotter varit här hela dagen. Barnen har lekt för fullt, ätit pannkakor, busat, bråkat, kramats, ätit kakor. Det har varit sånt hålligång att jag helt missat Olles dagsvila. Så jag blev inte direkt förvånad när han däckade kl halv fyra, han kämpade in i det sista tills tröttheten tog över helt och vann.
 
Hoppas ni har haft en fin dag!

Olle.

Jag tog nya bilder till inbjudningskorten istället, mycket roligare så. Synd att den här blev så kornig, så den blir det inte men ni kan ju få se den. Min lilla gosepojk vad jag är kär i honom. Helt förälskad.
Sen gick vi ut och hängde resten av kvällen:
 
 
 
 
och Svea låste ute oss.
 

chilledill

 

Intagit chillmode och kollar på I am Sam, en film med Sean Penn. Har inte sett den innan, och jag har redan en goodfeeling av den. En drama som är så där härligt mysig, djup och sorglig på samma gång. Helt i min smak.
Annars ikväll har vi bara myst, busat lite och jag har fått plockat undan leksaker som av någon anledning lyckas krypa ut till resten av huset, ÖVERALLT. Men med två små, vad kan man annars räkna med? Mina små pruttar.
Olle tackar alltid efter jag bytt hans blöja. Vilken snart 2-åring gör det? När Svea skulle duka ett bord på fyra personer, och det bara fanns tre servetter kvar, såg vi sen när vi skulle äta att hon lagt servetter på allas tallrikar utom hennes egen. Det säger så mycket om vilken person hon är. Ibland är man bara så stolt så man spricker.
 
Ha en fortsatt mysig kväll! Puss

Blommor och fyrhjuling. Kontraster gillar vi.

Svea är lika förvånad som jag att blommorna fortfarande lever och blommar.
 
 
Sen svängde humöret på 1 sekund och då var ingenting bra längre. Tror hon tom. sket fullständigt i blommorna. Hårt liv som femåring. Hon påminner om både Lotta på Bråkmakargatan och Madicken. Lotta för att hon skrynklar hop ansiktet så när hon är missnöjd och Madicken för hon är så förståndig och lillgammal, det är något i hur hon pratar.
 
Har precis kommit in, nu ska jag fixa iordning mig för alldeles strax ska vi åka iväg så Svea ska få gasa med sin fyrhjuling. Hon är GRYM! Hon har sån jäkla kontroll, gasar som en galning, släpper på gasen i svängar, bromsar precis när hon ska. Ska visa er en film någon dag.
Ha en underbar lördag, vänner! Puss.

Olles garderob fylls på.

 
 
Titta så söt min lilla bulle är i sin rosa pyjamas. Ärvd av storasyrran såklart, så han äger bara rosa pyjamasar. Pyjamas är väl det tråkigaste man kan köpa? Det och strumpor (som ändå försvinner hele jäkla tiiiin)
MEN nu fyller ju bullen* två år om tre veckor, så hans pyjamasnöd ska vi ju kunna råda bot på.
 
 
Och detta hade jag tänkt att han ska ha på sig på hans kalas.
 
 
Även detta får flytta in i höstgarderoben.
 
 
Och denna urfina keps med öronlappar får pryda hans knopp i kyligt höstväder. Från morfarolle.se
Kläderna är från Zara och som ni ser äääälskar jag gubbkläder på små killar. Men sen så är han ju en liten Olle också, min lilla minifarbror.
 
*Olles smeknamn.

RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!