Han heter Olle.

 
På torsdag fyller denna underbaring 2 år! Det känns helt knäppt. När vi låg på förlossningen efter vi förlorat Selma så sa Mattias att vi skulle vara tillbaka inom två år. Då ville jag mest strypa honom för jag tyckte att två år lät så fruktansvärt långt bort. Mattias hade nästan rätt, för efter 1 år och 4 månader var vi tillbaka på förlossningen och fick äntligen träffa vår älskade fina lilla bebis. Och NU har två år snart gått, och dessa två år har ju rusat förbi.
Jag är verkligen smockfylld av kärlek till den här människan. Han ger mig så mycket att jag nästan får dåligt samvete och mina ögon tåras när jag skriver det. Han försöker inte ens, han är bara Olle och det räcker och blir över. Han är så glad i livet, så trygg, social och så rolig. Han skrattar, pratar, hoppar och stojar och hela jag värms av tanken på hur fantastisk han är. Han hälsar på alla vi möter, och jag har blivit en sån morsa som ler så där äckligt belåtet när han gör det.
Han är så himla himla oförstörd av världen än så länge, och min beskyddarinstinkt vill bara låsa fast honom i min famn så han alltid kommer vara det. Men det vet vi alla att det inte kommer gå (även om jag kommer försöka) han kommer växa upp, och då hoppas jag att jag har gjort ett sånt bra jobb som mamma att han då är killen han är nu. Livsglad, generös, nyfiken, snäll och alldeles alldeles underbar.
 
Jag älskar dig mer än vad det finns droppar i världens alla hav. Mer än vad det finns sandkorn i öknen. Mer än vad det finns bokstäver i alla böcker i världen. Mer än vad det finns stjärnor på himmelen. Jag älskar dig från månen och tillbaka om och om och om och om igen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


En gratisdesign av:

jennyjanssons.com

Bilder i headern från weheartit.com


RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!